Det stormar kring de stora reformer som ska genomföras på Arbetsförmedlingen. Myndigheten ska inte längre vara ansvarig för det uppdrag som kallas stöd och matchning – det vill säga att förmedla faktiska arbeten till de arbetssökande. Arbetsförmedlingen ska gå från att vara utförare till att kontrollera.

Uppdragen stöd och matchning ska istället läggas ut på privata aktörer. Att det helt saknas privata aktörer i 114 kommuner i landet har inte hindrat omvandlingen, eller den omfattande nedläggning som skett av förmedlingens kontor. Den operativa personalen näst intill halverades i detta första steg. I Skåne har 17 av 23 kontor stängts ner, något som Skånemoderaterna kommenterade med att de utgick ifrån att Arbetsförmedlingen trots färre kontor ska kunna lösa sitt uppdrag. Detta trots att det nya uppdraget ännu inte är helt utformat. Förändringarna framöver ska nu ske med verksamheten i full gång, på hälften så många anställda, och utan ett färdigställt mål.

Skåne har en högre andel arbetslösa än riksgenomsnittet: 7,1 % jämfört med rikets 5,5. Från 90-talet och framåt har det skett en tydlig geografisk förändring av arbetslösheten, numera är den högst i nordöstra Skåne (7,6 %). De stora socioekonomiska skillnaderna i Malmö görs sig också synliga i att sydvästra Skåne har näst högst arbetslöshet. Lägst är den i sydöstra Skåne med 5,4 %. Målet för regionen, satt i den regionala utvecklingsstrategin Det öppna Skåne 2030, är att arbetslösheten ska vara lägre än rikssnittet. I det utkast på ny utvecklingsstrategi för Skåne som är på remiss föreslås skrivningen ”Vi [Region Skåne] ska verka för att nyanlända får en bra etablering och att utländska forskare och studenter vill bosätta sig långsiktigt här.”

Regionalt finns också en plattform som kallas Kompetenssamverkan Skåne. Inom ramen för den fattas beslut om regionala strategier för att främja den skånska arbetsmarknaden, bland annat i samverkan med Arbetsförmedlingen. Den nuvarande strategin sträcker sig fram till 2025.

Nedläggningarna av kontor beror på den nationella budget M och Kd fick igenom Riksdagen i januari 2019. C, L och Sd la ner sina röster och släppte fram budgeten. I 73-punktsprogrammet fick Arbetsförmedlingen sedan en helt egen punkt där det krävdes att den ska omvandlas i grunden. När denna omvandling nu får skarp kritik pekar alla på någon annan. Ingen verkar riktigt nöjd med genomförandet – men ingen är heller beredd att backa från beslutet.

Att de fysiska kontoren försvinner är en del av en digitaliseringsplan där de arbetssökande själva ska klara delar av processen som tidigare skötts av handläggare. Ett första besök ska alltid vara digitalt. Detta gäller oavsett vilka behov den arbetssökande har, oavsett grad av datorvana, tillgång till dator, kunskaper eller möjligheter att söka, rapportera in och finna information som behövs. Det finns en överhängande risk att de som drabbas hårdast av nedläggningarna också är de som behöver mest hjälp och stöd i en arbetssökandeprocess.

Anledningen till myndighetsomvandlingen är ett missnöje med den svenska arbetsmarknadspolitikens brister. De grupper som står längst från arbetsmarknaden bedöms inte sättas i arbete i tillräckligt hög utsträckning. En tredjedel av de som är arbetslösa idag räknas som långtidsarbetslösa, och utomeuropeiskt födda är överrepresenterade i gruppen. Att arbetsmarknadspolitiken brister är i sak inte fel: vi behöver göra betydligt mer för att göra det enklare för människor som nyligen flyttat till Sverige, för människor som behöver en anpassad arbetsplats, för människor som varit sjukskrivna länge eller har speciella behov med grund i psykisk eller fysisk funktionsvariation att få ett lämpligt jobb. Men att privatisera och vinstutsätta den verksamhet som ska ge människor en meningsfull sysselsättning är knappast rätt väg att gå.

Bara för att antalet kontor har blivit färre gäller dessvärre inte detsamma för de arbetssökande.  Och även om kontoren, de som finnas kvar, centraliserats har de arbetssökande det inte. I Örkelljunga, Osby och Västra Göinge finns det inga företag alls som arbetar med stöd och matchning. De enda skånska kommuner som har över tio utförare är Malmö, Helsingborg och Kristianstad. Samtidigt tenderar arbetslöshet och lågkonjunkturer att slå hårt mot landsbygden.

De nya uppdragen inom stöd och matchning ska nu upphandlas av Arbetsförmedlingen enligt LOV, lagen om valfrihet. Det betyder skarpa krav för de företag som ska utföra matchningen, något som mindre företag kommer att ha svårt att klara av. Troligen kommer det att bildas en marknad kring stöd och matchning där kapitalstarka företag konkurrerar ut andra aktörer och bildar bolagskoncerner kring de arbetslösa, på samma sätt som skett när företag släppts in till skola, vård och omsorg.

De diskussioner som förts kring hur företagen ska få betalt för sitt stöd och sin matchning pekar mot en resultatbaserad utformning. Man kommer då, som företag, att tjäna mer pengar på att sätta samma person i arbete flera gånger på korta, otrygga anställningar än att leda personen till en långsiktig tjänst där hen kan och vill stanna kvar. Det finns en uppenbar risk för ”quick fixes” i ett sådant system – det ger dåliga incitament för stabilitet och långsiktighet. Vinstintresse sätts framför samhällsnytta och den arbetssökandes intressen.

Att uppdraget ska upphandlas kommer också att innebära problem för kommunerna. Idag har de redan utgifter på sammanlagt över fem miljarder kronor för utförda arbetsmarknadsrelaterade åtgärder. Med en LOV-modell kan de i framtiden till och med hindras att stötta sina kommuninvånare som behöver hjälp och stöd då detta skulle utgöra konkurrens mot företagen. 

Ali Esbati och Jonas Sjöstedt skriver om nedläggningarna i Expressen i slutet av november. De kallar hela processen för ogenomtänkt och beskriver följderna av de nedstängda kontoren: ”Vi ser redan nu hur det har fått konsekvenser. Funktionsnedsatta får inte den hjälp de behöver. Inte heller långtidsarbetslösa. Istället växer kommunernas kostnad för ekonomiskt bistånd när folk som vill arbeta inte får hjälp att hitta jobb och desperat måste vända sig till socialtjänsten”. Till detta kan tilläggas att det från borgerligt håll redan finns långtgående planer på att ”se över” de ekonomiska bistånden: det vill säga göra det svårare för människor att få socialbidrag.

Alliansstyrets förhållande till arbetsmarknaden i Skåne står fast. Belönas ska de som är goda entreprenörer, de som tar egna initiativ till att vara konkurrenskraftiga och innovativa. De andra? De som reformen skulle vara till för, grupperna som står långt ifrån arbetsmarknaden? Det viktigaste där, på central nivå, verkar vara att se till att de i vart fall inte får för hög ersättning. I kommande lågkonjunktur gäller det att vara välanpassad nog för en tävlingsinriktad arbetsmarknad där nu både tillgång och efterfrågan ska skötas av företagen.

Emma Eliasson Åström

Under våren 2020 kommer Vänsterpartier i Region Skåne att hålla en öppen träff om arbetsmarknadens utveckling med bland annat Ali Esbati, riksdagsledamot och arbetsmarknadspolitisk talesperson för Vänsterpartiet, och Ursula Berge, samhällspolitisk chef på fackförbundet SSR. Mer information kommer när det närmar sig – håll utkik!