Vänsterpartiet motionerade i Region Skåne om att inleda satsningar på förkortad arbetstid – för ett hållbart arbetsliv . Läs hela motionen genom att klicka här

Ordförande, förtroendevalda, åhörare och media. Tack för ordet

Jag vill börja med att yrka bifall till vår motion om arbetstidsförkortning

I svaret lyfts framförallt kostnaden som för stor. Men också att det inte finns tillräckligt med personal. Jag skulle vilja säga att om arbetsförhållandena varit acceptabla, så tror jag att vi hade kunnat attrahera framtida medarbetare. Men inte under nuvarande premisser. Lön, arbetsmiljö, schema är viktiga faktorer.

SCB gjorde en undersökning, 8% av utbildade sjuksköterskor arbetar med annat. 6 av 10 hade kunnat tänka sig att återvända om lönen var högre, om det funnit större möjlighet att styra sin arbetssituation, om arbetsbelysningen varit rimligare i förhållande till arbetstid

Det är några som vi kunnat få att återvända.

Vi lägga 330 miljoner enligt årsredovisningen för 2018 på bemanningsföretag. Hade vi kunnat locka tillbaka personal härifrån, genom att erbjuda kortare arbetsidé? Inte hade det blivit dyrare än att hyra in personal.

Det saknas forskning är en annan invändning. Toyota hade inga avsikter att gå tillbaka till 40 timmars arbetsvecka. Inte Mölndals operationsavdelning heller.  

Två forskare skrev om Ljusdals kommun. En kommun som hade svårt att rekrytera och behålla socionomer. De gjorde 2 saker, de skrotade MPN styrning och bytte den mot tillit, de förkortade arbetstiden- De har gått från kostnader på 10 miljoner till externa socionomkonsulter till noll och personalen trivs och de har inte längre några problem med att rekrytera.

Forskarna rapporterade om bättre fungerande välfärd, mer medbestämmande och respekt för yrkeskunnandet och personkontinuitet i mötet med brukarna.

Men det finns mer pengar att hämta. Vi har en ojämställd arbetspolitisk i sjukvården.

Vi ser hur undersköterskor slits sönder, med de 28.8 sjukdagar per anställd och år. För undersköterskornas del nästan 900 årsarbetare. Jag tittade på medellönen för undersköterskor i regionen, och den är 25,573 kronor per måndag, med sociala avgifter landar denna kostnad på 359 miljoner. Rätt mycket pengar, betydligt mer än de 40 miljoner som vår satsning på personalen enligt era beräkningar kostar.

För sjuksköterskornas del är de sjuka 20 dagar per anställd och år. Det blir 785 årsarbetare. Med en snittlön på 32,100 och med sociala avgifter så landar vi på en summa på 393 miljoner. Även det kostar mer än 40 miljoner.

Läkarna är borta 10 dagar per år på grund av sjukdom. Det blir 263 årsarbetare med en medellön på 50,000, för det är ju framförallt de unga som drabbas, så landar vi på en kostnad på 171 miljoner kronor.

171 miljoner plus 393 miljoner plus 359 miljoner plus 330 miljoner på bevakningspersonal.

Om min kalkylator räknat rätt så lägger vi drygt 1.2 miljarder på att våra medarbetare blir sjuka, många har blivit det av jobbet. På grund av stress och förslitningsskador. Och då är inte övertidsersättning inräknat.

Här har vi möjlighet att få tillbaka människor i jobbet, inte skapa sjuk personal, få tillbaka från bemanningsföretag och de som lämnat yrket.

Win win säger jag. För våra verksamheter, för vårt rykte som arbetsgivare, för personalen, men även för patienterna. De som har de tyngsta jobben får en möjlighet att kunna jobba till pensionen utan att vara helt utsliten. Prevention tror jag att det kallas.

Bifall motionen. Tack.

Agneta Lenander