Hej Nooshi, vad kul att ha dig i Skåne!

Hej! Det är roligt att vara här!

Du är från Skåne från början?

Ja! Jag är född i Ängelholm, vi flyttade när jag var liten men min syster bodde i Malmö och det är lite av en favoritstad. Men Skåne överlag är väldigt fint!

Du har ju varit här idag och pratat en del om hur det lokala och det nationella hänger ihop, och ibland kan det nog kännas långt mellan partiföreningslokalen i Lomma och partikansliet i Stockholm. Samtidigt driver vi politik utifrån samma grund. Vad tror du är styrkan med vår politik, och vad gör att människor kan känna igen den?

Vår politik är något som knyter oss samman, både för den som bor i Kristianstad eller Hässleholm eller i en förort till Stockholm. Det handlar om bra arbetsvillkor eller att sjukvården ska fungera, att man ska få den bästa utbildningen i Sverige oavsett vilken skola man går på. Och det är jag helt säker på att man känner igen oavsett var i Sverige man bor, att det skett försämringar inom välfärden. För att förändra politiken och för att göra det mer jämlikt mellan vanliga inkomsttagare och de absolut rikaste behöver vi hålla ihop.

Nu bor visserligen de allra rikaste i Stockholm, så det är helt rimligt att det känns långt till många av Stockholmsorterna så sett. Men tillsammans kan vi förändra de skillnaderna.

Du pratade också om en ny politisk situation för Vänsterpartiet där vi i de flesta delar av landet är i opposition. Vad har vi för vägar framåt – och vilka allierade tror du att vi kommer få?

Vänsterpartiet är ju idag det enda oppositionspartiet som finns kvar. De övriga partierna liknar varandra och de är högerpartier på olika sätt. Vi menar att bristerna i bl.a. vården och skolan är för stora, och det är ju ofta för att vi själva arbetar där. I skolan, i vården, på vägarna inom transport – vi ser ju med egna ögon vad som händer med nedskärningar och lönedumpningar. Vi vill samla människor på grund av detta.

”Vänsterpartiet är ju idag det enda oppositionspartiet som finns kvar. De övriga partierna liknar varandra och de är högerpartier på olika sätt.”

Det finns också många andra som arbetar med samma saker som oss, t.ex. Hyresgästföreningen. Eller alla fackförbundet inom LO som vi nu inleder ett ganska stort arbete i at etablera kontakter med. Det är ju de stora folkrörelserna vi har i Sverige. Vi har fortfarande världens starkaste fackföreningar och vi har en hyresgästförening med över en halv miljon medlemmar. Så där är några av de andra stora föreningarna som vi vill arbeta tillsammans med, även på lokal nivå. Sedan finns det ju andra rörelser, byalag, förortsföreningar… Det ser olika ut på olika orter.

Så litegrann se över det lokala föreningsutbudet?

Ja, precis. Det finns väldigt många människor som engagerar sig i sin vardag, det vill vi ta vara på! Det behöver inte alltid vara så att Vänsterpartiet ska synas, det är inte det viktigaste. Utan att det verkligen händer något i verkligheten. Och där kan vi vara ute mycket, vi behöver ju veta vad som händer ute i verksamheterna och i samhället!

Vi har växt mycket här i Skåne – som distrikt gick vi upp 81 % i medlemsantal under 2018 och är nu ca 3500 personer som vill förändra Skåne i stort och smått. När man är ny (eller ja, alltid) är det ju ganska mycket politik att hålla reda på, speciellt om man ser en debatt med Jonas eller Malin eller så. Vad tror du är viktigt att ha med sig när man vill driva politik lokalt?

Jag tycker för det första att man absolut inte behöver känna någon stress, det är väldigt svårt att lära sig politik, det gör man ju nästan ingenstans. Det är som del av ett politiskt parti man gör det. Det gäller bara att gå på lite kul kurser som hålls och sådär, dra med någon polare så blir det roligare! Och sedan är folk väldigt snälla i Vänsterpartiet, och det är fika och trevligt, det ska ju vara roligt att vara med. Och det är kul att diskutera och lära sig hur saker hänger ihop som man kanske har funderat på ett tag.

”Sedan är det ju långt ifrån alla som kan sådär mycket som Jonas och så, och det behöver man heller inte. Mycket handlar om vad man själv har jobbat med eller känner är viktigt, jag tycker att man ska utgå mycket från sig själv, vad man vill driva. Där finns hela grunden.”

Sedan är det ju långt ifrån alla som kan sådär mycket som Jonas och så, och det behöver man heller inte. Mycket handlar om vad man själv har jobbat med eller känner är viktigt, jag tycker att man ska utgå mycket från sig själv, vad man vill driva. Där finns hela grunden. Sedan tycker vi i partiet alltid att de ekonomiska klyftorna är ett problem, så det kommer man som ny att höra väldigt många gånger i alla sammanhang. Det är vårt politiska projekt – mycket av problemen finns här. Som inom vården: att man står i långa vårdköer och inte kommer till, att läkarna behöver ägna sig åt människor med lättare problem men som kommer före med en privat sjukvårdsförsäkring; eller skolan: att elever som redan har det ganska bra får mer resurser än de som behöver mycket hjälp – allt det här tycker vi är ett fel i politiken som förs. Men alla exempel och så, det lär man sig. Man behöver inte känna sig stressad för att man inte kan allt varken som ny eller gammal i partiet. Det är hela tiden ett jobb. Och man extra intresserad av en viss del kan man fokusera särskilt på det.

Vi pratade också om bilden är Vänsterpartiet – är vi akademiker som sitter och skriver perfekta motioner i slutna rum eller är vi marscherande revolutionärer som skriker i megafon, och hur ska människor relatera till det? Hur kan vi visa på en bredd i rörelsen som också blir välkomnande?

Jaa, vi är väl alltihop av det där! Jag tycker också att man kan tillåta sig själv att vara lite olika, ibland är man svinförbannad för någonting som händer på arbetsplatsen eller över något som händer ens barn eller så, så är det. Vi är ju helt vanliga människor som har det gemensam att vi vill förändra livssituationen för oss själva och förändra samhället. Så kanske är båda de bilderna nidbilder – vi är ganska normala och vanliga! Och efter den här valrörelsen ser man ju verkligen en enorm bredd hos våra medlemmar, folk är 80 bast och med i pensionärsföreningar och anordnar Nyfiken grå, det finns Tantpatrullen som anordnar demonstrationer utanför Riksdagen för att förändra pensionssystemet, det är också vi, det är vi som är ute och delar ut soppa och mackor dagen innan barnbidraget när det är lite dåligt med pengar, vi gör allt möjligt! Man kan verkligen vara aktiv på vilken nivå man vill. Vissa måste ju skriva motioner också, det är ju det som ändrar lagstiftning och regler i kommunerna. Och vill man skrika får man ju väldigt gärna vara med på första maj! Det finns en stor bredd av saker man kan hålla på med.

”Folk är 80 bast och med i pensionärsföreningar och anordnar Nyfiken grå, det finns Tantpatrullen som anordnar demonstrationer utanför Riksdagen för att förändra pensionssystemet, det är också vi, det är vi som är ute och delar ut soppa och mackor dagen innan barnbidraget när det är lite dåligt med pengar, vi gör allt möjligt!”

Du nämnde en sak som jag tyckte var intressant innan. Hur kan vi använda konflikter för att driva vår politik?

Vår analys av samhället består av att det finns en klasskonflikt. Det är anledningen till att vi måste skära ner nu, att kommunerna går ut och säger ”nu måste vi skära ner i skolan” eller ”nu måste vi välja mellan att ge barnen bättre skolmat eller bättre böcker”. Att vi överhuvudtaget behöver göra sådant beror ju på att man från första början har prioriterat att ge resurserna i samhället till de som redan har väldigt mycket resurser, t.ex. genom skattesänkningar. Det är ju så – mycket av det vi producerar i samhället fördelas inte, det går till en liten elit. Den intressekonflikten tror jag att vi ska våga synliggöra, att säga det: Här är det några partier som prioriterar något annat än skolbarnen. Det är deras fel, och det går att förändra det. Om de inte väljer den prioriteringen skulle barnen både kunna få bra skolmat och nya moderna skolböcker. Och vi vill gärna lägga förslag på att pengarna och resurserna hellre ska gå till barnens utveckling eller till sjukvården till exempel. . Istället för att prioritera de rikaste. På det sättet är konflikten hela tiden närvarande i det vi pratar om och i de förslag vi lägger. Och det är något som jag ofta tycker att andra partier försöker dölja genom att prata om annat eller genom att säga ”det går att ha en jättebra välfärd och sänka skatten jättemycket”. Det är inte sant. När man sänker skatten på nationell nivå så innebär det att man måste höja den på kommunal nivå eller göra stora nedskärningar. Undersköterskor och vårdbiträden måste ha sina löner.

”Mycket av det vi producerar i samhället fördelas inte, det går till en liten elit. Den intressekonflikten tror jag att vi ska våga synliggöra, att säga det: Här är det några partier som prioriterar något annat än skolbarnen. Det är deras fel, och det går att förändra det. Om de inte väljer den prioriteringen skulle barnen både kunna få bra skolmat och nya moderna skolböcker.”

Jo. Det vore bra om de fick det. Vad gör dig argast just nu?  

Hmm. Det är ändå att alla de övriga partierna prioriterar att ta bort det som kallas för värnskatten. Det är alltså en lyxskatt för de som har en årslön på över ca 700 000 kronor. Man prioriterar att ta bort den framför att lägga de pengarna på sjukvården t.ex. Man hade kunnat ge varje barn i hela landet nästan 300 kronor mer i barnbidrag istället. De med lägst pensioner skulle kunna få 1 700 kr mer i månaden. Eller så hade man kunnat höja lönerna med 4 400 i månaden för alla undersköterskor i Sverige. Men man prioriterar det här istället. Det tycker jag är upprörande.

Ja, det är det verkligen. Vi står ju inför en valrörelse nu, ett val som många (i vart fall tidigare) nog inte tyckt varit så intressant ur vänstersynpunkt. Och om det känns långt till Stockholm känns kanske Bryssel som en annan planet, inte minst när man ser saker som händer där och allt är stora höga glashus med typ… män i kostym i. Allt ser ut som en stor bolagsstyrelse. Men visst behövs vi i den där styrelsen..? Och framförallt. Vad tror du att vi ute i distrikt och kommuner kan göra för att skapa ett bättre Europa genom valet?

Det är inte säkert att det viktigaste med det här valet är att det handlar om just den Europeiska Unionen. Det handlar om politik på en övergripande nivå, på vilka lösningar man har för klimatfrågan, för social ojämlikhet. Sedan håller jag med om EU kanske inte bara upplevs som en konstruktion som är odemokratisk – utan att det är en konstruktion som är odemokratisk. Den är konstruerad så. Den är svår att påverka. Hela EU:s historia har handlat om att hitta olika komplicerade modeller för att utestänga människor från insyn och påverkan. Så det är sant att det är på det sättet, att det är långt bort från ens ort.

”Valet handlar inte om att kunna alla de komplicerade processerna i EU. Om man vill att klimatfrågorna ska tas på allvar, att människor ska få bättre arbetsvillkor, bättre levnadsstandard och att resurser ska fördelas mer jämt, då är det vänstern som behöver bli starkare”

Men jag tror också att det går att tänka att det inte är det viktigast att kunna alla de komplicerade processerna inom just EU, utan se att det här handlar om höger och vänster. Nationellt i Sverige, i kommunerna, i regionerna och landstingen och i EU – om man vill att klimatfrågorna ska tas på allvar, att människor ska få bättre arbetsvillkor, bättre levnadsstandard och att resurser ska fördelas mer jämt, då är det vänstern som behöver bli starkare. Oavsett vilket val det gäller. Vi ser ju samma mönster över hela Europa med privatiseringar, skattesänkningar för miljonärer och att välfärden hela tiden ska effektiviseras, vilket bara betyder skäras ned på. Det händer överallt. Och här är EU en faktor. Sedan är det ju väldigt tydligt att de extrema fascistiska partierna går framåt i många länder, och att varken de eller högerpartierna har något som helst intresse att ta tag i varken social ojämlikhet eller klimatfrågan. Vi vill använda EU för att pressa på för klimaträttvisa och social rättvisa, mot kapitalet, högern och fascistiska, konservativa partier. EU och de här höga glashusen är kanske inte viktiga i sig, men de frågor vi behöver påverka där är det.

Emma Eliasson-Åström