Denna text framförde jag i talarstolen på Regionfullmäktige 2019-04-09 i debatten om årsredovisningen för 2018.

Bakom varje siffra i årsredovisningen finns en människa. Jag kommer att redovisa deras årsberättelse.

På sidan 15, står det att överbeläggningarna är 5 %. Det är Ulla, som ramlat hemma och slagit i huvudet, Ulla går på Waran som är ett blodförtunnnande läkemedel. Ulla sys ihop på akutmottagningen, men det finns ingen vårdplats, för det är fullt överallt. Ulla får åka hem, till sin bostad där hon bor själv utan insatser från vare sig kommun eller hemsjukvård. Ulla klarar sig inte. Hon blir trött, hon har ont och blir mer och mer förvirrad. Hon kommer åter in till akutmottagningen, förflyttas mitt i natten till ett sjukhus som kunnat frigöra en plats för att vårdplaneras och observeras.

Det som inte syns i denna statistik är att det inte finns utrymme att stänga en plats till Kalle som är en palliativ patient, en döende patient. Kalle får dela sina sista timmar i livet med en annan döende patient, Lisa. Kalle dör, med Lisa som sällskap.  

För att anhöriga ska kunna ta farväl på ett värdigt sätt, sker en ommöblering av patienter, mitt under morgonarbetet. Det frigörs en enkelsal genom att placera någon i korridoren och man förflyttar den avlidne. Personalen löser situationen, igen.

På sidan 16 kan vi läsa att vistelsetid på akuten som understiger 4 timmar mål >80%.  Resultatet är 63.3 %. Det är Nisse som kommer till akuten, har en infektion, som riskerar att bli en blodförgiftning. Han är förlamad från midjan och ner efter en olycka. På grund av vårdplatsläget finns det ingen plats. Nisse blir kvar på akuten. 1.5 dygn är han där. Under den tiden har han fått ett trycksår. 6 månader senare har han fortfarande såret kvar och tar sig till distriktsköterskan för omläggning varje dag.

Sidan 20 kan vi läsa att inhyrd personal ökar. Framförallt är sjuksköterskor. En kväll på akutmottagningen i Helsingborg, det finns en ordinarie sjuksköterska. Resten är bemanningspersonal, som inte hittar, inte kan rutinerna, men som har en betydligt högre lön än de som har sin anställning där. Vad det gör med patientsäkerheten? Vad det gör med arbetsmiljön,  det finns det ingen statistik på.

Frisknärvaron kan vi läsa om på sidan 43. Klara, nyutexaminerad sjuksköterska. Kommer till en verksamhet där det endast finns andra nyutexaminerade. Ingen har längre yrkeserfarenhet än ett år. Enhetschefen anställer på löpande band och de vårdanställda lämnar i samma omfattning. På sidan 48 ser vi att personalrörlighet är 10.4% Det är en ökning på 0.9%. Belastningen på Klara är stor, hon har ingen att fråga om råd, hon känner sig otillräcklig. Efter en incident med en svårt sjuk patient får hon hjälp med psykoterapi för att lära sig hantera situationen. Hon går ner i tjänstgöringsgrad till 90% för att få återhämtningstid och för att inte bli sjuk.

På sidan 49 kan vi läsa om antal anställda i region Skåne. För medicinska sekreterare är det +-0. En oerfaren underläkare får själva skriva remissen för att Olle ska göra en gastroskopi. Remissen kommer fel, Olle kallas inte till den undersökning som var en del i utredningen, behandling fördröjs, Olle blir inlagd igen då han i väntan blivit sämre.

Sidan 49 antalet sjuksköterskor ökat med 42,  men ytterligare 100 vårdplatser har försvunnit under året. Vilket gör att operationsköerna ökar.

På sidan 20 ser vi resultat på minus 1 miljard 78 miljoner kronor.  

Effekterna av en underfinansierad sjukvård. Det kostar att rekrytera, det kostar att personal blir sjuka, det kostar att inte kunna bedriva förebyggande arbete. En sönderslimmad verksamhet, blir såväl dyr som ineffektiv. 1 miljard 78 miljoner är priset för en underfinansierad vård.

Agneta Lenander, sjuksköterska, ledamot i regionfullmäktige och ledamot i Hälsa och sjukvårdsnämnden